Upp & Ner

Idag känner jag mej lite under isen.

Har länge gått och dragit med en ond axel, skuldra och nacke.

Sjukgymnast har jag varit hos, en helt suverän sådan.

Vi kämpade på och jag fick olika behandlingar och övningar vilket hjälpte för stunden.

Efter många besök hos honom sa han att han inte kunde göra mer, då han tror att jag har någon form av nervpåverkan, utan jag var tvungen att gå till läkare för att få det onda undersökt.

Jag har en helt suverän läkare på vårdcentralen men det är väldigt svårt att få en tid, en hel mur med sköterskor man måste prata med innan man ev. får en tid.
Nog om detta jag fick en tid för några veckor sedan vilket resulterade i provtagning samt remiss för magnetkameraundersökning.
Allt frid och fröjd trots att det onda fanns kvar och nu blir värre och sprider sig.
Jag jobbar på och med hjälp av lite värktabletter funkar det.
Ja, så här har jag kört på sedan förra året.....men så i söndags så sa kroppen ifrån.
Ja, då sa den verkligen STOPP!!!
Jag kunde knappt röra mej. Har varit hemma från jobbet sedan i måndags, vilket inte är kul då jag verkligen tycker om mitt jobb och det är så mycket kul på gång.
Men så idag kände jag att det inte fanns någon återvändo jag måste ringa till vårdcentralen igen och gissa om jag blev förvånad...jag fick en tid med en gång!
Ja, så nu sitter jag här med min värkande kropp som enligt läkaren sa stopp genom att "kollapsa".
Kroppen och jag ska vila i två veckor.
Jag ska ta det lugnt, gå promenader och försöka inte ta några värktabletter. Som läkaren sa, tar man värktabletter så känner man ju inte när kroppen säger stopp utan man kan köra på nästan som vanligt.
Så nu ska jag ta hand om mej själv och lyssna på kroppen när den säger ifrån.

Nu blir det en tur ut i det fina septembervädret.

Ha det fint och njut av dagen!

Helena