Magnetröntgen....eller?

Så idag var det dags för min magnetröntgen.

Jag har ju en längre tid haft ont i min nacke, vänster axel och ut i min arm som jag nu skulle få röntgad...äntligen!

Tyvärr gick det inte som jag tänkt mej.

Jag blev inropad och fick byta om till en landstingsgrön "tunika" och efter ytterligare liten väntan fick jag då komma in i röntgenrummet.

Möttes upp av en supertrevlig sköterska som förklarade hur allt skulle gå till.

Fick lägga mej på britsen.

Jag fick lägga huvudet till rätta i en slags form, fick öronproppar, hörselskydd och ytterligare ett stöd runt huvudet.

Under själva röntgen skulle jag få lyssna på musik....toppen!

Som jag fick förklarat för mej så går själva undersökningen till som så att man åker in på britsen som i en tunnel och jag skulle föras in med huvudet först och ned till midjan.

Man kan välja om man vill titta eller blunda under tiden.

Jag skulle vara inne i "tunneln" i ungefär 15 minuter.

Okej så var det då dags.

Sakta börjar jag åka in i tunneln.

Då händer det som inte får hända....jag får PANIK!

Nej, nej det går inte....det känns som jag inte kan andas och hjärtat slår så hårt att jag tror det ska hoppa ur bröstet.

Jag försökte att behärska mej och andas lugnt men det funkade inte.

Det gick bara inte.

Jag bad tusen gånger om ursäkt för att jag inte fixade de och fy vad jag skämdes.

Jag kommer att få en ny tid men till nästa gång skall jag få lite lugnande medicin för att klara av det så då hoppas jag att jag kommer att fixa det.

Jag måste bara säga att personalen var helt underbar och förstående.

 

 

Nu är jag hemma igen och tröstar mej med kaffe och lite glass.